Årsmöte den 13 mars 2021

Lördagen den 13 marsär ni välkomna till årets digitala arrangemang.

På grund av rådande pandemiläge hålls årsmötet digitalt via Zoomlänk. Vi uppmanar att man så långt som möjligt kopplar upp sig via länk för att då kunna ta del av möteshandlingar och föreläsning på bästa sätt. Det finns även möjlighet att ringa in till mötet(se nästa sida).

Handlingar till årsmötet hittar du nedan.

Länk och anslutningsuppgifter till årsmötet ska du ha fått i ett utskick från Jörgen Bendz. Saknar du detta ber vi dig skicka ett mail till info@jagmastarnasforening.se.

11.00-11.30 Årsmöte

11.30-12.30 Miniexkursion med David Rönnblom: ”Bränder i skogen”

12:30-12:40 Waffe kåserar

14:40 Orren

12:45 Mötet avslutas

Till årets miniexkursion har vi bjudit in David Rönnblom, Holmen Skog. David är skogsbrandsexpert och berättar om hur man förebygger och hanterar skogsbränder

Handlingar till årsmötet:

Köp en Sångbok – stöd Skogshögskolans studentkårs verksamhet!

Coronapandemin har gått hårt åt festverksamheten på Skogis Kårhus. Klubbmästeriet vid Skogshögskolans studentkår har därför skickat följande hälsning som vi gärna vill vidarebefordra till medlemmarna i JF:

Köp en Sångbok – stöd Skogis verksamhet!

Äntligen är den 12:e upplagan av Skogis sångbok här! Vackert grön och full av både gamla favoriter som nya. Nu har Skogshögskolans Studentkår ett antal böcker tillgängliga för försäljning till alumner via Jägmästarnas Förening. Passa dessutom på att köpa en kavajnål med Skogshögskolans studentkårs emblem!

Följande priser gäller:
Sångbok 350 kr inkl frakt
Kavajnål 100kr inkl frakt
Paketpris! 400 kr för båda

Kavajnål och sångbok till ett bra pris.

Beställning sker via mejl till skogis.sangbocker@gmail.com senast den 1 mars. Böckerna och en pappersfaktura skickas när vi sammanställt alla beställningar (ty vi äro blott studenter)Ange namn, adress, kurs, samt gärna favoritsång och något fint minne från Skogis.

Alla andra bidrag är varmt välkomna! BG 623-0528, märk med ”Bidrag” och vilken kurs ni tillhör!

För 500 kr blir du en Skogisvän och får ditt namn på en tacklista som läggs upp på hemsidan, för 1000 kr blir du en StorSkogis och får ditt namn på en tacklista som sätts upp på en tavla inne på Skogis. Dessutom får man en gratis varmkorv nästa gång man köper en Barrskum!

Varma hälsningar från Skogis
via klubbmästare Astrid Bygge och sånganförande Saga Nord, kurs 19/24

—-
För Corona ska vi testa
Och inte får vi festa
Men kåken ska vi värma
Allt börjar sig närma
Ett spektakel och –
För ekonomin vi bävar
Men så minns vi – det finns ju ekonomiskt starka gamla jägmästarrävar!
Så köp en bok som får dig att minna
Skogiskalas in på småtimma
Le åt tanken på en fest!
För på Skogis kommer det alltid att sjungas mest!

Livesänd lansering av 12:e upplagan av Skogisvisor – med körsång och tal om Skogis visskatt

[OBS. Det finns några exklusiva platser för de som har möjlighet att delta på plats i Umeå. Info nedan]

För att liva upp i novembermörkret bjuder Jägmästarnas Förening tillsammans med Skogshögskolans studentkår in till en livesänd lansering av den 12:e upplagan av Skogisvisor från Skogis Kårhus i Umeå.

Sångboken har funnits sedan 1918 och är alla jägmästares trogna följeslagare, genom såväl utbildning, arbetsliv som fritid. Det har gått 28 år sedan den senaste revisionen av sångboken – så nu var det dags. Vissa visor har skrivits om, andra har fått lämna plats för nya. Men många tidlösa klassiker, som t ex ”Liksom fågeln” och ”Orren” har fortsatt sin givna ställning.

Vad passar inte bättre för en lansering av en ny sångbok än att en kör får framföra delar av innehållet? Därför har vi bjudit in Umeå Studentkör att sjunga några gamla och några nya sånger ur boken.

Dessutom kommer namnkunniga talare att berätta historien bakom några av klassikerna och sångbokskommittén kommer att berätta om tankarna som ledde fram den 12:e upplagan.

Det finns också ett antal exklusiva platser för de som önskar uppleva lanseringen på plats i kårhuset. Mer info och anmälan till eventet på plats sker via mail till patrik.ulvdal@jagmastarnasforening.se. Körframträdandet genomförs enligt riktlinjer från Folkhälsomyndigheten. Och som vanligt gäller det att stanna hemma om man är sjuk, hålla avstånd och ta eget ansvar

Välkomna!

Länk till evenemanget på Facebook där löpande information ges

Länk till den Youtubekanal som kommer att användas för livesändning

Styrelsemöte och plan framåt för 2020/2021

Den 18 augusti höll styrelsen möte, som sig bör i denna tid: digitalt. Du kan läsa protokollet här: Protokoll.

Styrelsen beslutade bland annat att inte genomföra några fysiska aktiviteter under hösten 2020. Dock planerar vi alltjämt för ett årsmöte våren 2021. Datum för årsmötet är satt till den 13 mars 2021.

Ack, den som ändå vore skogsman (eller skogskvinna/-person)

Vår skattmästare Jan Fryk kåserar här över vad det inneburit och innebär att vara jägmästare, samt hur förträffligt det ändå är att vara medlem i Jägmästarnas förening. Glöm inte att anmäla dig till årsmötet!

1 Kronojägare; 2. Jägmästare; 3. Landsfogde; 4. Landsfiskal; 5. Brandchef; 6. Brandförman. Från Nordisk Familjebok.

Historien förmäler att poeten, tillika naturforskaren Johann Wolfgang von Goethe, under en av sina morgonpromenader i staden Weimars utkanter, råkade i samspråk med två distingerade herrar, djupt försjunkna i vad som visade sig vara en karta över nejdens skogsklädda omgivningar. På diktargigantens förfrågan om vad som föranledde gentlemännens engagerade diskussion, blev svaret att de dryftade huru härvarande trädbestånd lämpligen borde skötas, tas tillvara och ersättas av ny skog, till gagn för nuvarande och kommande generationer. Imponerad av denna ansvarskänsla och kanske tvåhundraåriga planeringshorisont lär Wolfgang ha utbrustit ”Ack, den som ändå vore skogsman!”.

Hur ofta hör man något liknande yttras idag?

Redan i Goethes dagar fanns för sin tid välutbildade skogsmän också här i Sverige. För dessa krävdes, förutom kunskaper i teoretiska ämnen såsom skrivning, räkning och skogshushållning, även praktiska färdigheter. Bland annat att rida, spåra vilt, uppfånga djur och fåglar samt blåsa valthorn. Kraven på skjutskicklighet var högt ställda. Vad sägs t ex om att ”med pistol och hagel träffa ett mål av tolv tums diameter till häst i full karriär”? Förmodligen inte många av nutida kollegor som grejar en slik manöver.

Ovanstående enligt Israel Adolf af Ströms upprättade mål för jägmästare 1802. Den gode Israel Adolf som initierade grundandet av Skogsinstitutet 1828, med utexaminering av de första jägmästarna några år därefter. Institutet hade sina lokaler i det ombyggda f d hovjägmästarbostället Stora Blå Porten, en pampig borgliknande byggnad intill Diplomatstaden i Stockholms förnämare kvarter. När institutet 1914 ombildades till Kungliga Skogshögskolan överfördes verksamheten till det imposanta, slottslika nybygget i Frescati Hage vid Brunnsvikens strand. Har själv försökt lansera, den i eget tycke briljanta idén, att Gamla skogsinstitutets byggnad borde övertas av Jägmästarnas Förening. Men då huset för närvarande inrymmer Israels ambassad, ter sig dessvärre ett sådant förvärv i knepigaste laget.

Nåväl, för att fortsätta den kondenserade historieskrivningen. Utbildningspensumet vidgades och fördjupades efterhand och själva Jägmästartiteln lär formellt ha stadfästs först 1927. Fem år senare infördes examenstiteln Civiljägmästare. Oklart varför, några ”militärjägmästare” fanns ju knappast, även om det krävdes fullgjord militärtjänst och helst officersgrad för att bli antagen till Skogis. Sannolikt var det så att prefixet ”civil” skulle markera en högskoleutbildning i paritet med civilingenjörer och dito ekonomer. Det civila kapades bort 1977 och man kan möjligen reflektera över klokskapen i detta. Ett par decennier senare befanns en modernisering vara av nöden, för att s a s gå i takt med tiden. Den förment mossiga jägmästartiteln avskaffades till förmån för skogsvetare, utbildningen kortades och antalet studieplatser nästan fördubblades. Det blev nu ingen hit. Efter åtta år togs steget tillbaka till tidigare ordning. Kamrater veterinärer och agronomer lät sig aldrig falla för frestelsen att döpa om sig till djur- eller jordvetare.

Studenterna vid Kungliga Skogshögskolan intog länge en gynnad särställning bland landets studentkårer. Med privilegier som i betydande grad försvann när epoken som fristående högskola upphörde i och med ombildningen till en fakultet bland andra vid Lantbruksuniversitetet, utlokaliseringen till Umeå samt nedläggningen av verksamheten i Garpenberg. Fram till dess var utbildningskostnaden per jägmästarelev den näst högsta, alla kategorier, efter stridspiloter. Då kan man betänka att yrkesmortaliteten likafullt förblev väsentligt högre bland de senare. Det lär t o m förhålla sig så att jägmästare/skogsakademiker lever längst av alla yrkesgrupper. Och har lägst skilsmässofrekvens. Kanhända föreligger en positiv korrelation däremellan. Vistelse i naturen och trevlig kollegial samvaro bidrar förmodligen också till en upplevd hög livskvalitet.

Utbildningens, liksom yrkets inriktning och status må ha varierat och förändrats genom decennierna. Men en företeelse har förblivit tämligen konstant – de kamratliga traditionerna! Och där vill jag mena att Jägmästarnas Förening med dess föregångare spelat en icke oväsentlig roll. Sammanslutningar för jägmästare (och forstmästare) har funnits i olika formeringar alltsedan Skogsinstitutets dagar. Ursprungligen för att tillvarata fackliga intressen, men även för utbyte av yrkeserfarenheter och stärkt kamratskap. Den fackliga funktionen avklingade efterhand, för att helt upphöra under tidigt 1990-tal. Återstår den nog så viktiga kollegialsociala dimensionen.

I de nyligen reviderade stadgarnas första paragraf, anges att föreningens ändamål pro primo är att ”verka för att samhörighetskänslan mellan föreningens medlemmar upprätthålls och stärks, gärna under trivsamma former”.  Man kan undra hur många föreningar som uppvisar en liknande portalformulering, därtill matchad av ett ansenligt, disponibelt ekonomiskt trivselkapital?

Att stärka samhörighetskänslan under trivsamma former, i mindre såväl som i större sammanhang, leder gärna tankarna till västar och fester. Ett signum för vår kår, med rötter i de Urgambles mylla. Ikväll så ska vi bara glamma, morgondagen gör detsamma. Och som det heter avslutningsvis i några forna versrader om jägmästarns lott (när hen var en han, liksom i citatet från Goethes tid):

”På söndagens morgon, när luften är stark och ozon är vad folk behöver, tar han aderton steg genom skog och mark och därmed är baksmällan över”.

Nu kan medlemmar på eget initiativ arrangera aktiviteter med stöd av Jägmästarnas förening

För att möjliggöra fler och mer spridda aktiviteter har JFs styrelse beslutat att medlemmar ska kunna arrangera egna aktiviteter i föreningens namn, med stöd av föreningen. Riktlinjer för dessa aktiviteter går att läsa nedan samt på denna länk.

Syfte:
En större bredd och geografisk spridning på aktiviteter för att utöka möjligheten till kunskapsutbyte, nätverkande, fortbildning & gemenskap.

Bakgrund:
Då vi har sett ett önskemål om fler samt geografiskt mer spridda aktiviteter öppnar vi upp för och välkomnar initiativ av medlemmar i jägmästarnas förening för att anordna aktiviteter för målgruppen nedan. Exempelvis föreläsning, paneldebatt, skogsexkursion, resa

Målgrupp:
• Medlemmar i jägmästarnas i förening
• Jägmästarstudenter
• Potentiella medlemmar i jägmästarnas förening.
• Samt en vän/respektive till ovanstående

Budget:
• Bidrag för max 5000 kr kan beviljas för lokalhyra, föreläsare, förtäring, resebidrag, buss och dylikt.
• Bidrag om max 500 kr/person beviljas (medlem eller icke medlem enligt målgruppsdefinition ovan).

Redovisning:
• Skriftlig sammanfattning i form av en artikel, gärna med bilder, som kommer att publiceras på JF’s hemsida.
• Lista på närvarande, ange vilka som är medlemmar i JF
• Kvitton mm för utlägg.

Ramar:
• Vara av allmänt intresse för medlemmar i jägmästarnas förening
• Aktiviteterna ska vara i överensstämmelse med JF:s ändamålsparagraf, d v s bidra till stärkt samhörighetskänsla samt utbyte av yrkeserfarenheter av gemensamt intresse.
• Alla medlemmar ska bjudas in till aktiviteten – JF hjälper till med inbjudningar i form av epostutskick.

• Minst fem medlemmar ur jägmästarnas förening måste delta för att aktiviteten ska vara bidragsgrundande.
• Bidragsansökningar kommer att behandlas kvartalsvis vid JF’s styrelsemöten, dock skall ansökningar ha inkommit senast en vecka före mötet för att beaktas. Datum för JF’s styrelsemöten ligger på hemsidan under ”nyheter/evenemang”.
• Bidrag kommer att beviljas till högst 6 aktiviteter per år och vi eftersträvar en spridning av såväl geografisk lokalisering som ämnesval.

Inte en lodenrock i sikte!

2017-03-17
Jan F

Vårt gängse lokus, Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien vid Observatoriekullen, var denna gång inte tillgängligt p g a harjakt. Det får man ju ha förståelse för. Och LRF:s lokaler på gata Franzéns nummer 6, visade sig vara ett välfunnet alternativ för Jägmästarnas Förenings årliga sammankomst, denna kulna februarilördag anno 2017.
De kom från öst och väst, från nord och syd, dessa skogens män och kvinnor. Men inte en lodenrock så långt ögat nådde! Detta till synes bortglömda plagg, som i fordom bars av varje jägmästare med självaktning. Dvs av samtliga. Nu för tiden tycks man hellre gå och se frusen ut i en florstunn skaljacka av märket Arcteryx för sådär sju tusen spänn.

Efter inmundigande av fullkornsfrallor, avlöpte årsmötesförhandlingarna föga oväntat utan dramatik. Ekonomin visade sig vara solid och i god ordning. Att besitta tillgångar för 1,5 miljoner kronor att ha kul för är inte alla föreningar om givet. Och mer lär det bli när våra anrika stilmöbler i Garpenbergs Slotts blå salonger avyttras. (Jo, Herrgården heter så numera). Hugade spekulanter må hålla ögonen öppna när möblemanget går under klubban genom Uppsala Auktionskammares försorg. Enär vår vördade ordförande Hr Bendz, i yngre dagar taxerat kammarägare Knut Knutssons skogsdomäner, förväntar vi oss stort engagemang i frågan från sagda auktionist.

Med ett betydande mått ödmjukhet konstaterade styrelsen att man varit synnerligen aktiv under det gångna året. Icke minst genom att med stor ackuratess utarbeta förslag till reviderade stadgar, vilka inte setts över sedan drygt två decennier tillbaka. Tillägget ”gärna under trivsamma former”, till ändamålsparagrafens första sats om att stärka medlemmarnas samhörighetskänsla, vann årsmötets särskilt starka bifall. Uppenbarligen hade styrelsen utfört sitt värv till allmän belåtenhet, då densamma beviljades ansvarsfrihet och omvaldes i sin helhet.
Dagens gästtalare, statssekreterare Elisabeth Backteman, infann sig vänligen, lördagen till trots, för att berätta om arbetet med det Nationella Skogsprogrammet. Så mycket program blev det nu inte, eftersom ett sådant återstår att utarbeta. Mer då om de fyra underlagsrapporter som programmet är tänkt skall bygga på. Men programskrivningen kan nog bli en tämligen grannlaga uppgift. För den som tagit del av rapporternas drygt fyra hundra sidor, kan dess utmynnande i inte mindre än 15 s k strategiska rekommendationer och ett 60-tal åtgärdsförslag av högst varierande karaktär, ge ett milt sagt fragmenterat helhetsintryck. Allt bör prioriteras och mer av allt till alla, för att uttrycka sig aningen vanvördigt. Motsättningarna mellan bevarande- och produktionsintressen tycks inte heller ha överbryggats. Så lycka till, även om upphovsmannen själv, professor Sten Nilsson, i ett tidningsinlägg nu uttrycker sina dubier över om det hela kommer att landas över huvud taget.

Sammankomsten avslutades i god anda. Till statssekreteraren överlämnades ett fång blomster och vi övriga ilade vidare till dagens kulturella begivenhet, musicalen ”Book of Mormons”. Överlåter dock åt andra att recensera begivenheten, efter vilken stundade kamratmiddag i sann Skogis-anda. Västar på!

I den smått ruggiga vinterkvällen fann vi välkomnad och trevnad i Läkaresällskapets, som det oss anstår, ståndsmässiga byggnad. Paraden av Skogisvästar avslöjade att ett icke oväsentligt antal krympt betänkligt över tid. Ylle är förvisso ett rustikt material, men uppenbarligen känsligt vid lång förvaring. Vackra broderier prydde flertal kragar, och praktfulla konstverk mången äldre rygg. Somliga västbringor utan pins, andra utsmyckade som veritabla nåldynor.

Vi fylkades en trappa upp, där några med bestämda kliv stegade spikrakt till bajtlappsförsäljningen, medan andra valde att köa upp för välkomstbubbel. Mingelsorlet nådde snart sådan volym att en del gråhårsmän t o m nödgades justera sina hörselapparater. Decibelnivån höjdes därtill markant när ”Och så tåga vi då” stämdes upp samfällt, om än inte unisont. Oljeporträtten av barska forna läkarstorheter tycktes darra på sina krokar under jägmästarnas frejdiga vandring upp till festlokalen, där väldukade långbord med batterier av glas och bestick mötte vår hungriga anblick.

Ingen ordning, ingen ordning och festen kunde ta sin början på allvar. Den väldige Weine anförde sången med sedvanlig bravur och inlevelse. Kan dock sakna den Alces alces klöv med vilken han dompterade sjungandet under Skogis-åren. Musikalisk kille, denne Genfors. Lärde sig spela fiol på tre månader, för att som ung, nyvorden skogsförvaltare i Dalarna vinna respekt hos lokalbefolkningen. Imponerande! Torde platsa som en av våra mer legendariska sånganförare. Tillsammans med namn som Björn Sprängare, dock ej närvarande denna kväll. Den senare lär utantill behärska samtliga 125 sånger i ”Skogisvisor”, 8:e upplagan, 1963. Imponerande!

I sånghänseende kan man tycka att det var det något enklare förr (inte bättre). När skogsmannen var… en man. ”En skogsperson av allra bästa sort, hen vilar ej mer än ett varv” känns lite knepigt.
Märkligt, för varje år får man framföra sin västvisa allt tidigare på kvällen, numera bland de första i kön. En annan iakttagelse är att visor av äldre årgångar gärna vilar på melodier av Taube och möjligen ABBA-Stickan. Medan de unga är glada varianter av ”Här kommer Pippi Långstrump” eller ”Bamse”. Typ. Alla är vi barn av vår tid. Stal västviseshowen gjorde även denna gång Lasse (LUS) Laestadius´ sovjetinspirerade, proletärmarschlika alster. Intet öga torrt vid detta soloframförande.
(Tankarna vandrar till sommaren 1993 och ett besök vid Virginia Tech i Blacksburg VA, USA. Där gavs jag tillfälle att från skogsteknikinstitutionens dator sända ett s k elektroniskt postmeddelande via något nymodigt som hette Internet, till vännen LUS stationerad i Washington DC och med tillgång till samma pionjärteknik. Resten är, som det heter, historia).

Många sånger, korta tal, långa tal, för långa tal… precis som det skall vara. Och kvällens clou, skogens egen ståuppare Erik ”Waffe” Walfridsson. Mannen med branschens flackaste karriärkurva, vågrät som dragen med ett vattenpass. Mannen som med sina ekvilibristiska ordflätor förorsakar skrattkramp i välfyllda middagsmagar. Mannen som tills för något år sedan, när slitna knän sade stopp, sprungit samtliga Stockholmsmaror från starten 1979. Imponerande!

Vi bryter taffeln och övergår till kaffe med avec för hågade. Vittra (?) samtal följer, fortsatt högstämd men alltmer ostämd sång. När timvisaren närmar sig tolv, bjuder Terrassorkestern upp till dans.

Så långt lidet frampå nattkröken börjar lodenrocksgenerationen kvittera ut sina pampuscher och inleda vandringen hemåt längs huvudstadens gator. Trevligare kväll kan man knappast ha. Så fortsätt ni yngre att glamma, men för oss seniorer gör morgondagen tyvärr ej längre detsamma…

Hälsar Skattmästar´n
Jan Fryk