Rapport från Skiftesnatta!
Jägmästarnas förening har via två utsända styrelseleledamöter med glatt humör deltagit i SKIFTESNATTA uppe i Umeå. Stämningen var på topp! Här kommer en festrapport från Astrid.
Åka 120 mil för en fest skrämmer inte ett gäng jägmästare! Och det var absolut värt det! Resan började fredag eftermiddag med tåg från Malmö, då vi läser en kurs i Alnarp. Efter blott en timmes försening och en kort natt i huvudstaden, rullade bilen den okristliga tiden 06.00 på lördagens morgon. Kosan styrd mot Umeå!
Förfest löstes under resans gång, som det kanske brukar vara. Vi var ett glatt gäng femtekursare som möttes upp i björkarnas stad och det bjöds på många kära återseenden. Vissa har redan börjat jobba, andra sliter med examensarbeten eller blandar kurser med cv-skrivande. Öl tycker vi alla fortfarande om! I samlad trupp tågade vi sedan glada i hågen förbi Ålidhem och mot bajtbiljetterna, vilka lämpligt nog trycks upp med ett par orrar. Fördrinken sker på dansgolvet (utbyggnaden i början av 90-tal), med ett trevligt mingel och många glada miner. Sedan var det dags för hornets ljuva klang över sorlet! Klubbmästaren och sånganföranden hade ypperliga rim och ledde intåget i ett långt varv över parkeringen i minusgrader – som sig bör. Å så tåga vi då!
Inne i salen väntade långbord med levande ljus och uppdukad förrätt. Kom kom kom till smörgåsbordet! Första snapsen serverades efter klubbmästarens utbrott om ingen ordning. För att göra en riktig Sverigeresa tar man helan i Norrlands, därefter OP (Orren sjungs till halvan), tersen i Hallands och sista i Skåne, som även kan vara tårtsup i punsch. Det har varierat lite mellan tiderna verkar det som, men nu kör vi fyra bajtserveringar och en avec därefter. Om man har lust alltså! Vi i kåren har gjort ett ännu pågående hästjobb med att få bort alkoholhets och nu serverades det även alkoholfri snaps så att alla kan vara med och skåla. Kul och inbjudande!
Huvudrätten var nog den bästa jag ätit under mina fem år på Skogis och intogs med god aptit och många visor. Riktigt bra spex var det med! Bondskurkarna (007, inte agronomer) skulle ta över Skogis, men de tillträdande i klubbmästeriet kunde jaga bort dem. Tur var väl det! Både de avgående och tillträdande gjorde ett fantastiskt jobb, för att inte prata om personalen! När polisen rullade förbi under pausringen (som nu genomförs alla tillsammans och under spexiga former) råkade det vara precis när vi alla i en stor ring på parkeringen följde en koreograferad dans som innehöll tajmade hopp till Epa-dunk, ledd av Emma i sin fantastiska folkdräkt. Kul syn! Skogis är som sig bör!
Så som före detta klubbmästare såg jag det som min plikt att ställa mig på stolen och leda en snapsvisa när jag tyckte det sjöngs för lite. I den nya versionen av sångboken (Upplaga 12, utgiven 2021) finns det ett helt gäng nya visor av Lena Walfridsson så det var ju ett givet val. Kåren hade ju lite ont om pengar under pandemin och vi skickar en tacksamhetens tanke till de välborna och godhjärtade jägmästaralumner som köpte boken (till ett öppet överpris) för att finansiera vår verksamhet.
Farbror Waffe gjorde ett av sina bästa spex någonsin, ståuppandet fick med sig exakt alla i salen och icke-skogisar var överförtjusta. ”Vilket ställe” sade de hela tiden och ”Vi vet” svarade vi. Husbandet gjorde en fantastisk spelning på efterfesten och dansgolvet inne i salen var fullt. Alltid bäst på Skogisfest! När sista tonen klingade ut på dansgolvet var det inte utan ett styng i hjärtat, efter fem fantastiska år.
Här trives vi!
//Astrid Bygge kurs 19/24
(Även om man inte ser någon skillnad vid första anblick så har det smugit sig in en Waffe bland avgångsstudenterna på bild)
