Kurs 47/51

Kurssymbolen

”Fru Greta Heijbel, konstdesigner, hustru till Ivar Heijbel, förståndare för utbildningen i Garpenberg, komponerade vår kurssymbol, grankvistar på västkragen. Medlemmar i hembygdsföreningen broderade våra kragar. Yngre medlemmar i föreningen lärde oss att dansa gammal dans. På många västryggar broderades sedan av flickvännen/hustrun något helt personligt motiv”.

Den första västvisans tillkomst

”Kurserna före oss hade enligt uppgift ingen västvisa. Varifrån vi fick idén till västvisa vet jag ej, ej heller vem som skrev den. Ingen vill kännas vid författarskapet. Under sånganförare Gunnar Åkerbloms ihärdiga körarbete försökte vi finna en melodi men lyckades ej. Visan deklamerades av mig som kursordförande varefter följde klubbmästarens eller mitt ’Nu blommar Skogis’.

Hösten 1948 kom vi till Skogis i Stockholm. Vid minst två festtillfällen använde vi västvisan. Vi hade fortfarande ingen sångbar melodi och succén uteblev helt. Vi fann att modellen inte var gångbar. Projektet blev nedlagt och föll i glömska”.

Göran Forsell

Kurs 47/51

Vi samlats till Skogisars glada fest
Där glädjen och skönheten är vår gäst
Bekymren och sorgerna vika nu må
De sitter i rocken som än hänger på
Bland flammande färger vi trivas ju bäst
Låt därför oss skåda din blommande väst

Nu blommar Skogis

Låt oss slå ut som blommor på ängen
För solens värmande strålar
Och visa den fägring av grönskande hängen
Vars like ej konstnären målar

Låt Skogisen  blomma i färger så granna
En tjusning för öga och sinne
Och njut av det brusande livets gamma
Och göm denna syn i ditt minne.

Endast första strofen användes i regel. Den deklamerades eller sjöngs. De båda andra stroferna deklarerades de få gånger de användes.